|
Frejaskolans skolråd – ett forum för samråd Enligt föräldrabalken har vårdnadshavarna det övergripande ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Som ansvariga för barnens fostran är föräldrarnas möjlighet till inflytande och insyn i skolans verksamhet självklar. Det centrala för skolrådet är att uppfylla kravet på att vårdnadshavare ges möjligheter till inflytande. Skolrådet har två huvuduppgifter. Den ena är att vara en arena, där vårdnadshavare kan föra fram förslag och synpunkter i olika frågor. Självklart behandlar vi inte ärenden som rör enskilda elever, föräldrar eller personal. Den andra huvuduppgiften är att skolan ger information om kommande beslut i frågor som är av intresse för vårdnadshavarna, så att dessa ges en möjlighet att påverka besluten i så god tid och i sådan ordning att det innebär en reell möjlighet till inflytande. Detta innebär att skolan har ansvar för att aktivt informera vårdnadshavarna i god tid om förändringar som kommer att beröra dem och att lyssna på deras åsikter. Rektor är ordförande och i övrigt består skolrådet av företrädare för lärarna samt företrädare för vårdnadshavarna. Skolrådet träffas fyra gånger per läsår. Övrigt Föräldraalliansen Sverige är en nationell intresseorganisation för föräldrar och föräldraföreningar. Mer information finns på www.foraldraalliansen.nu |
|
En introduktion i Waldorfpedagogik En kunskapssyn för framtiden Waldorfskolan har en kunskapssyn som riktar sig mot framtiden, mot en värld där allt fler fakta kommer att finnas lagrade i olika former av media, lätt och snabbt tillgängliga. I detta hav av fakta kommer det att finnas ett enormt behov av mänskligt omdöme, äkta erfarenhet och grundläggande mänskliga förmågor.
Härmningskrafterna, som i förskoleåldern till stor del kom till uttryck i leken, förvandlas hos förstaklasseleven alltmer till nya förmågor som uthållighet och koncentration på givna uppgifter. Förskolebarnet mindes allt och inget. Nu börjar t ex minnet att bli ett instrument som skolbarnet kan använda sig av. I gruppen/klassen upplever pojkar och flickor efter hand ökad säkerhet och tillförsikt. Läraren, som har den kanske viktigaste uppgiften i att skapa grunden för sådana stämningar och känslor, kan i sin undervisning alltmer tilltala klassen på liknande sätt som musikern behärskar sitt instrument. Så småningom känner sig också klassen som en välstämd orkester med en rikedom av instrument – alla lika viktiga för helheten. En orkester är stor, annars blir det ingen skön musik. Barnen ska kunna känna förtroende för att klassläraren på allvar har tagit på sig uppgiften att under sju – åtta år leda dem i deras utveckling. Då blir skolan en källa till trygghet och glädje. Utan en sådan grund riskerar mycket av den pedagogiska sådden att falla på hälleberget. Läraren kan bli en auktoritet i ordets bästa bemärkelse. Ännu är eleverna i en ålder då upplevelser och aktivt kunskapande gör vida djupare intryck än blotta faktakunskaper. Rytmer och proportioner i räkning, det bildrika språket i lärarens berättande, färgerna och formerna i målning och skrivning, ton och takt i sång, musik och rörelse, naturen vid utflykterna, rytm och ljud i de främmande språken. Kort sagt: UPPLEVD SKÖNHET. Folksagan med sin livsvisdom och psykologi ger oändliga mängder av stoff. Två systrar, tre bröder, sju dvärgar eller tolv svanar ger uppslag för talförhållanden och matematik. Får eleverna efter någon dag återberätta sagan på olika sätt, i ord, bild, ton, läggs en grund för det fortsatta skolarbetet. Redan från ettan får eleverna rikligt med övning att framträda inför klassen. Ännu sker det främst vid återberättande av sagan. Ett barn i sjuårsåldern följde med mamma för att handla. Vid ett skyltfönster stannade barnet och stavade sig igenom ett ord för första gången i livet. - p –r – i – s, pe-ärr-is, pris. PRIS! - Men Lillan så duktig du är! Har du börjat läsa redan? - Men du och de andra vuxna kan ju alla ord i hela världen! Att genom konstnärligt skapande bekanta sig med en ny bokstav eller ett ord, att upplevande och övande lära sig de fyra räknesätten ska vara lustbetonat och fantasifyllt. Färdigmejslade begrepp är som stenar i stället för bröd. Frisk fantasi ger själen näring, lust till kunskapande och vidare bearbetning av det upplevda. Skrivning och läsning Ur en tidigare berättad saga kan läraren i en bild på tavlan ta fram en bestämd scen, t ex den simmande svanen, och låta barnen i en serie bilder göra svanen som efter hand magrar av till bokstaven S. Så lär man sig konsonanterna, medan vokalerna växer fram ur mera själsligt färgade stämningar. I t ex ”Ah!” eller ”Ooh!” ger människan uttryck för något inifrån sig själv. Med b, g, k beskrivs något i yttervärlden. Varje ljud bär en karaktär som inte enbart är fonetisk eller ljudartad. Under förskoletiden och de första skolåren tilltalas barnen i känslan av att smaka på, leka med, rulla och vända på ljud-, rytm- och melodikvaliteter i sång och tal, i rim och ramsor. Läraren bemödar sig därför i tidiga skolår att använda ett språk rikt på bildliga uttryck och synonymer. Det primära är ännu inte att varje ords begreppsmässiga innebörd står klar för alla elever, utan att upplevbara nyanser och valörer i språken (även de främmande med sina särskilda kvaliteter) blir del av en rik grund för det kommande förhållandet till kommunikation, kännande och tänkande över huvud taget. Ur bilder har skriftspråket uppstått, och för barnet blir inlärandet av bokstaven ett äventyr som samtidigt är en del av mänsklighetens andliga utveckling. Även för den som redan kan läsa. En bokstavsvers lärs in i anslutning till bildserien. Därefter skriver eleverna av versen från tavlan. Från det som man själv har skrivit och redan kunde utantill, lär man sig att läsa utan jäkt. Och det får ta tid.
All kunskap börjar med förundran, sade Aristoteles. Inre bilder föder och ger liv till sådan förundran. Berättelser, lekar, rim, ramsor, bilder, sång och musik ger fortfarande rikare stoff för uppfostran och undervisning än en bok i stil med Så funkar det. Den vuxnes engagerade röst och närvaro ger kommunikation, liv och nyanser som inte går att ersätta med IT, TV-program eller färdiga läromedel. Barnen har fått sina ”skoltänder”. Genom naturberättelser, där växter och djur, sol, måne och stjärnor talar sitt språk, får barnen en första kännedom om världen. Det ska senare bli till förståndsmässiga och begreppsartade insikter. Berättandet ger nya aspekter i fabler och legender. I fabelns litet torra bildspråk visas mänskliga ensidigheter lätt förklädda i djurens karaktärer. I legenderna möter barnen människor som kämpar med sina svagheter och småningom i frihet lyfter sig över de mönster som är naturgivna. Fabeln talar mer till förståndet, legenden till djupare moraliska skikt i själen. Både hemma och i skolan kan de vuxna därför gärna beskriva värld, människor och skeenden i ett mer karaktäriserande, upplevbart och bildrikt språk snarare än i ett definierande och begreppsbestämt. - Kan jag få en rinndruva, pappa? (En saftig vindruva.) - Varför äter de vuxna så jättemycket senap? (Tack för senast”) - Hur stor är solen? - Varför är tiden jämt så bråttom? Ett vuxet leende i sådana situationer är malplacerat. Kan man kommentera eller svara ur ett engagerat och bildartat förhållningssätt – där ställdes ju frågan – så får frågeställaren något att leva vidare med. Modern forskning visar hur hjärnan och dess funktioner utvecklas från kaos och rörlighet i riktning mot struktur, ordning och kunskaper. Ordning föregås av kaos och fantasi. Högra hjärnhalvan är lika viktig som den vänstra. Först efter puberteten är hjärnan färdigutvecklad. Bör den då inte vara så väl rustad som möjligt? Enbart inpluggade kunskaper räcker inte. Framför allt är fantasi och sociala förmågor viktiga egenskaper inför en framtid som alltid ska vara nyskapande. - Mamma, i dag sa fröken att Kalle var en slipad en. Vad betyder det? - Kom här så ska du få höra. Det var en gång en räv som kom vägen fram, och han var inte lite hungrig, må du tro. Magen var så tom att den kved och gnydde inuti honom. Då fick han syn på kråkan som satt uppe i ett träd. Och hon smorde kråset, ska du veta. I näbben hade hon en stor, glänsande ostbit. - God dag, kära fru Kråka, sa räven med sin allra lenaste röst. Du, som sjunger vackrast i skogen, vill du sjunga en sång för mig? - Och kråkan till att kråma sig! Och så öppnade hon näbben, tappade osten och kraxade fram den ynkligaste sång man hört på mången god dag. - Tack för sången, sa räven och trippade iväg med svansen i vädret och ostbiten i munnen! - Vem var mest slipad, tror du? Räven eller kråkan?
Bild, skapande och konstnärliga aktiviteter är en väg och metod till lärande i alla ämnen. I lägre klasser är det välgörande om bilderna hämtas ur det område som är aktuellt för åldern: de inre upplevelserna och känslorna kring det som läraren och egna erfarenheter har förmedlat – expressionism. Avbildandet av yttervärlden blir ett stöd i den objektiva hållningen när eleverna senare börjar utveckla ett fritt förhållande till omgivningen och till iakttagelsen av fenomenen – impressionism. Färg, must, yta befriar. För många krävs ett stort mod för att fylla papperet med en bild. Kanske delvis framkallat av målarböckers hämmande, feta konturer? Det modet kan utvecklas när barnen t ex får måla med vattenfärger på vått papper. När färgerna flyter ut litet, blir det möjligt att övervinna rädslan som gärna vill begränsa bildskapandet till en del av papperet. Och det blir vackert! En del av bildämnet är formteckningen (ettan t o m femman) som övergår i geometri i femman och sexan. I övandet av formvärldens grundelement och förvandlingar får skriv- och läsinlärningen under de första skolåren en god grund.
Nioårsåldern Nu kommer en betydande förändring i barnets medvetenhet om sig själv och omvärlden. ”Nioårströskeln” överskrids. Ett andligt språng tas från barndomens Paradis. Ensamhets- och osäkerhetskänslor är inte ovanliga. Vuxna börjar ses utifrån med granskande blick. Vem är du? Hur gör vuxna, när de fäller omdömen, fattar beslut och genomför dem? - Mamma, vilket hopprep tycker du att jag ska ta i dag – det röda eller det blå? - Åh … (Hjälp, är hon så osjälvständig?) .. men … Lisa, ta det som du tycker bäst om. - Äsch, jag tar mina bollar i stället… Det är inte sällan barn i den här åldern frågar så för att erfara hur vuxna gör, när de bildar omdömen och fattar beslut. Fick Lisa ett svar att ta intryck av? Att leva vidare med? Det som vi vuxna ofta menar med självständighet är inte aktuellt ännu. Behovet av auktoritet finns kvar, men barnet har ett friare förhållande till den. Det är t o m vanligt att den växande människan väljer ut bestämda vuxna för att ta intryck av deras säkerhet i livet. Läraren, mamma och pappa, bör veta att de är potentiella auktoritetspersoner för sina elever och barn. De barn som inte fram till puberteten har fått leva ut sitt auktoritetsbehov, riskerar att även efter den åldern okritiskt ta till sig information och ideal i stället för att utveckla kreativitet och frihet i det egna tänkandet. Musklerna utvecklas. Lekar och spel blir mer fysiska, man ger och tar, bryter arm och brottas – tydligast hos pojkarna. Flickornas skicklighet märks kanske mer i rephoppning och annat. På rasterna brukar också flickorna, åtminstone de mest kavata, vara med och spela basket, fotboll eller brännboll. Livliga samtal och kontroverser uppstår kring regeltolkningar, utvisningar, snedslag och straffsparkar. Före trean var eleverna mer beroende av att någon äldre var med och höll i tyglarna i spel och lek. Personligheten blir tydligare hos barnet, men det är ännu inte dags att forcera det individuella. Att identifiera sig med gruppen är tillräckligt. T ex i laget i lek och idrott eller i sin stämma när man sjunger kanon. Gamla testamentets mytiska berättelser ger välgörande impulser. Det finns lag och ordning ovan natur och människa (Mose stentavlor), det finns en beskyddare. Bilder, berättelser och fakta som ger trygghet och stadga utan att förlora sig i det konfessionella. Berättelser om ”uryrken”, herdens, bondens, mjölnarens, bergsmannens och andra, visar på nya förhållanden till naturrikena. Betvingandet av elementen, nyttjandet av råvaruresurserna. Byteshandel, arbete och sociala förhållanden i självhushållningen. Människan frigör sig och börjar skapa i det naturgivna – en god förebild i denna utvecklingsfas. Efter besök hos t ex smeden visar elevbilderna att de starkaste intrycken får störst plats på papperet, hamnar i förgrunden. Det lättpåverkade barnet tog kanske mest intryck av släggans rytmiska klang mot arbetsstycket, det pedantiska av alla specialtänger, det viljestarka av ässjans glöd, det sinnligt vällustiga av mästers matsäck. Ännu kan eleverna inte sakligt skilja väsentligt från oväsentligt. Hur lagade fiskarfamiljen näten vid brasans sken, vad gjorde bonden, bagaren? Små händer knyter knopar, bråkar och häcklar lin, klipper får, kardar och tovar, spinner och färgar, stickar och virkar, knådar deg och eldar i ugn. På köpet förfinas fingrars motorik och händers omdöme. Sysslor och berättande som också kan vårdas hemma. - Berätta hur det var när du var liten, mamma, snälla…
I trean kan flertalet elever läsa bra. Några slukar redan barn- och ungdomsböcker, för andra kan det vara lite knepigt att hålla isär modersmål, engelska och tyska, som man började med i ettan. Rörelseämnet eurytmi hjälper efter hand till att separera de olika språkens egenheter i melodi, rytm och uttal. Genom synliggjort tal i kroppsliga uttryck, gester och rytmer (ljudeurytmi) vinner barnen nyanser i modersmålets valörer och i de främmande språkens karaktärer. Eurytmi, ibland kallad själslig gymnastik, har visat sig vara förebyggande mot många av läs- och skrivinlärningens komplexa svårigheter. Eurytmin är ett ovärderligt stöd för välskrivning, grammatik och behandling av språket. Eurytmin finns också som synliggjord musik (toneurytmi), där melodier, intervall, toner osv kan åskådliggöras och övas. Vid en undersökning av 1200 skolbarn i Schweiz visade det sig att de som hade fler musiktimmar fick förbättrade språkkunskaper och lika goda matematikkunskaper som kamrater med ordinärt antal lektioner. Detta trots att musikundervisningen togs från just matematik och språk. ”Musikbarnens” förmåga att fungera i grupp var också bättre än normalklassernas.
Tioårsåldern Efter nioårströskeln har förhållandet till vuxna och omvärld blivit friare. En påtagligt harmonisk fas brukar inträda i klassen. Förut levde barnet med i världen som vattnet i bäcken. Ett distanserande har inträtt. Nu kanske mer som barkbåten på vattenytan. I fabeln anades själslig släktskap människa – djur. Nu kommer zoologin att utgå från främst kroppsliga former och funktioner samt livsmiljö hos djuren. Hos människan är bindningen till specialfunktioner och bestämd miljö tillbakahållen, hos de olika djurarterna drivna till sin spets. Vilka specialiteter kommer till uttryck i hundens nos, rovfågelns skarpa blick, kossans matsmältning och tröghet? Allt kan ända in i djurens kroppsformer ses som förlängda och ibland karikerade ensidigheter av mänskliga egenskaper och möjligheter. Vuxna kan berätta om djur så att barn med olika själsläggning känner igen sig. Vilket barn känner sig besläktat med kossans njutningsfulla idisslande, med bläckfiskens flykt bakom bläckmolnet? Vilket barn upplever utmaningen i att vidga sitt eget väsen med örnens spejande och lejonets språng mot bytet? Nu är det bra om känslan uppstår: ”Jag hör till världen, och den hör till mig”, i bekantskapen med djurvärlden en aning väcks: ”Människan har avstått specialisering för att kunna vara allmän, en skapelsens sammanfattning.” Sådana känslor växer knappast fram ur en teoretisk undervisning och lärs heller inte ut förståndsmässigt. Det fantasifullt konkreta går på djupet. I vid mening kan skapelsen ännu upplevas som ett mysterium. Ibland tror vi vuxna att den inte är det. Ekologiskt engagemang och intresse grundläggs gärna ur sådana känslor. Eleverna kommer att hitta på djurlekar till raster och fritid: Leka häst, Under örnens vingar, Katt och råtta mm, som också blir ett socialt övande. Krafter inifrån barnets jag längtar efter att få tas i anspråk. Att bemöda sig med recitation av allittererade verser i nordisk mytologi, att bråka hela tal till delar, att göra komplicerade flätmönster med över- och underliggande part i formteckning samt korsstygnsbroderier är exempel på sådana jag-engagerande inslag. Längtan att få lära känna världen och människan omfattar även tiden, nu från istid via fornåldrarna till vikingatiden och nordisk mytologi. Asar, vaner och jättar utgör en mustigare mytvärld än Gamla Testamentets upphöjda. Persongalleriet med många dråpliga inslag, bjuder på goda förebilder och avskräckande exempel. Däremellan rör sig den gåtfulle Loke, som ständigt trasslar till det och sedan försöker ställa till rätta med skiftande framgång. Han visar att det inte bara är lätt att ta ansvar för sina tankar, ord och gärningar – att vara ett jag. I klass tre började grammatiken med de tre grundläggande ordklasserna. Först verben (gör-orden) med sin viljekaraktär, adjektiven (värde-orden) och deras känslonyanser, sedan substantiven (namn-orden) med sina föreställnings- och tankekvaliteter. I fyran blir det övriga ordklasser och ytterligare fördjupning i verbets tidsformer, i adjektivets komparation och substantivets former och numerus. Satslära påbörjas. Främmande språk och dagsrytm I ramsor, lekar, sånger har de främmande språken övats intensivt sedan ettan. I arbetsböckerna har eleverna skrivit ned och illustrerat dikter och berättelser. Språkinlärningen knyts till handling, upplevelser och föremål, inte till översättning, dvs så som vi alla en gång har lärt oss modersmålet. Vid uttal, melodi, rytm läggs stor vikt. Från fyran kommer grammatiken, senare prioriteras realia, skönlitteratur och översättningar. Språket talar, liksom övriga konstnärliga ämnen, till känslan. I waldorfskolans schema läggs dessa ämnen mitt på dagen. Kunskapsämnen, som talar mera till föreställandet och tankelivet, ges i längre block på morgonen, då man är som mest vaken – geografi, fysik, matematik etc koncentrationsläses i perioder om tre-fyra veckor. På eftermiddagen, då en viss mättnad och trötthet börjar kännas, sätter man fart på kropp och muskler i viljebetonade ämnen som gymnastik, slöjd, hantverk osv. Så kan dagens formande tjäna som ett exempel på det rytmiska elementet, kring vilket allt arbete i waldorfskolan växer fram. Håltimmar undvikes.
Elvaårsåldern Inte bara intresse och nyfikenhet vill växa. Den egna kroppen börjar också att sträcka sig ut i världen – för en del blir det problematiskt att medleva detta ända in i skelettet och ut i lemmarna. Kroppen behöver en högre grad av fostran, för att barnet ska ”känna sig hemma” där. Lärandet tar alla förmågor i anspråk – från handen via hjärtat till huvudet. Vilja, känsla och tanke. I waldorfskolan vill man fostra hela människan. De senaste 200 – 300 årens andliga utveckling har gett oss en storartad abstrakt vetenskap och långt driven teknik. Det kan vi vara tacksamma för. Men vi hör redan att morgondagen i första hand behöver berikas med kreativitet och rörlighet, med social och ekologisk intelligens. Inte bara huvudet i skolan! I en skolklass och i livet finns mer eller mindre tydliga vilje-, känslo- och tankebarn. Tjänar vi de bäst genom att förstärka just deras ensidigheter? Man hör t ex att ”Anna har sådant läshuvud” eller ”Johan är så teknisk” som argument för att just dessa sidor hos barnen bör ägnas särskild omsorg och stimulans. Visst, det vore sorgligt om skolan skulle undertrycka barns begåvning! Men det vore näst intill en kulturkatastrof, om skolan försummade svagare utvecklade sidor i elevernas själsliv. För pedagoger är det känt att t ex starkt känsloartade barn inte alltid har lätt att komma ur sin drömartade hållning, har törnen på vägen till begreppsbildning och klart tänkande. Däremot är de ofta en tillgång för det sociala livet i klassen. Att abstrakt begåvade barn kan ha svårt att komma till handling i gemensam lek, kan man se. Å andra sidan kan de komma på fiffiga lösningar på problem, vilket kan sporra klassen och föra kamraterna framåt. Hela människan ska gå i skolan! Tidigare lek, folkdans och idrott har nu utökats med strukturerad gymnastik. Träslöjd blir också ett inslag i kursplanen. Att forma konvext och konkavt med hjälp av klubba och bildhuggarjärn brukar vara en tidig uppgift. En god omdömesfostran för åldern! Barn med tankebegåvning kan ha svårt att se och forma tredimensionellt och symmetriskt, viljestarka känner sig utmanade av träets hårdhet och hugger kanske järnet genom skålens botten och måste börja på nytt. De emotionellt lagda har ofta drömartad säkerhet och konstnärligt omdöme i handens arbete vid formandet av t ex ett stort ägg. Själen längtar efter att få ta del av mänsklighetens strävan. De gamla kulturerna (Indien, Persien, Egypten, Grekland) och deras myter med en handfast psykologi och målande skapelseberättelser sätter färg på skolarbetet. Från teokrati via aristokrati till demokrati. Växttäcket, som breder ut sig över jorden, studeras närmare. Eleverna kan förbinda sig med botaniken, om utvecklingen genom växtriket jämförs med t ex barnets egen mognadsväg. Från rotlösa svampar som är bundna till omgivningens rötter och förmultning – spädbarnets beroende av föräldrarnas kärlek och näring. Via alger och lavar som kryper, ormbunkar med rotsystem och upprätt stam – barnet som reser sig, börjar gå och fritt förbinda sig med jorden – till det knoppande tänkandet som slår ut i blom hos de högre växternas skönhet och färgprakt.
Fysisk fostran är huvudsakligen spontan, otvungen lek och idrott vid utflykter och raster under de första åren. I fyran kommer gymnastik på schemat med bl a folkdans som återkommande inslag. Efter att i fyran ha gjort den första kartan i hembygdskunskapen på fri hand (med t ex vägen från hemmet till skolan) kommer fri- och linjeorientering. Bekantskap görs med ”riktig” karta och dess förhållande till verkligheten. I samband med mekaniken i sjuans fysikundervisning görs den egna kroppen medveten i övningar som betonar massa, kraft, tryck, jämvikt mm. Sjukdom, hälsa och hygien är viktiga och återkommande teman. En särskild variant, Bothmergymnastik, praktiseras genom alla år, där stor vikt läggs vid sambanden personlighetsutveckling, växt och fysisk fostran. Tolvans elever får i många skolor planera och leda skolans frilufts- och idrottsdagar.
Tolvårsåldern Förpuberteten ställer särskilda krav på lärarens förmåga till förvandling och utveckling. Läraren måste kunna följa och leva med i utvecklingen hos eleverna. Åter tas ett språng i andlig mening för barnet. Medveten upplevelse av både det egna jaget och den omgivande världen närmar sig. Som omvärld kan också den egna fysiska kroppen upplevas i denna ålder, hur märkligt det än kan låta. För en period blir det svårt för den unga människan att kunna skilja innervärld från yttervärld. Förnimmelsereviret blir oformligt och ibland som ett öppet sår. Kommer man som vuxen alltför nära kan det lätt upplevas som ett intrång. Det gäller särskilt direkt sinnliga upplevelser av omgivningen som beröring, lukter, ja, till och med en persons utseende. Läraren bör nu vara försiktig med att lägga en tröstande arm om en elev. Det kan missuppfattas. Därför blir det särskilt välgörande att rikta elevernas forskande intresse mot objektiva företeelser i yttervärlden. Att känna och förnimma egna själsprocesser är inte allt. I noggranna iakttagelser av optiska, akustiska och termodynamiska fenomen väcks förundran och glädje i upptäckandet av lagbundenheter. Inte främst i läsandet av dem. Experimentera! Hela klassrummet kan bli en stor camera obscura, ljusets brytning i ett brännglas och i ett prisma är inte slumpartad! Ton och intervall avslöjar bestämda förhållanden till en metalltråds längd. I den fysiska världen finns orsak och verkan, kausalitet. Ger vattnet olika toner när man blåser i flaskor eller provrör? Man närmar sig ett svar med hjälp av vassrör eller av flöjten. Hur kan gamen stiga allt högre utan att göra ett enda vingslag? Var i bastun svettas man mest? All forskning, varje tanke och omdöme föregås av iakttagelse. I vår tid har det s k informationssamhället översköljt barnen med obearbetade förklaringar av världen i oerhörd mängd. Sådana föreställningar och teorier ställer sig lätt i vägen, när eleverna studerar fenomen i t ex naturvetenskapliga experiment. Lärarens främsta uppgift för de närmaste åren är att hjälpa barnen till en lugn och saklig observation av vad som egentligen sker. Teoribildning och hypoteser bör därför ännu inte grumla den iakttagelsen. Det som förut var berättande om och inlevande i blir alltmer iakttagelse av hur t ex ett näringsliv har växt fram ur klimat, topografi, handelsvägar och andra naturgivna betingelser. Ett verkligt intresse för världen i vidaste bemärkelse stimuleras. Via upplevelser och iakttagelse till vetskap om natur och mänskliga förhållanden. Ordning och skönhet i mineralers och kristallers värld tilltalar tolvåringen och ger förstärkta aha-upplevelser i geometrin, där även matematiska förhållanden får åskådlighet och nya dimensioner i t ex kvadreringar och Pythagoras sats. Femtalsmysteriet hos rosväxternas kronblad och sextalet hos liljornas kan nu få nya aspekter i konstruerandet av fem- och sexhörningar, som varieras i många vackra sammanhang. Förra året på fri hand, nu med hjälp av passare, välvässad blyertspenna och linjal. Exakthet uppnås och skänker tillfredställelse. Jaget är ännu inte helt medvetet om sig självt, men det får draghjälp av att leva sig in i romarnas juridik, där en civilrätt för första gången uppträder. Individualiteten får hos romarna sin lagliga bekräftelse. Även slaven har lagstadgade rättigheter, t o m de maktfullkomliga kejsarna (”Jag, Claudius”) har skyldigheter inför senaten, även om de nonchaleras av sådana som Nero och Caligula.
I de naturorienterande ämnena ser waldorfskolan ett stort värde i att ansatsen tas i barnens egna erfarenheter och upplevelser. I rikligt mått möter eleverna i lägre klasser ursprungsfenomen. Balansera, musicera, dansa är fysik i handling. Baka, färga, sylta, koka ger grunderna för kemiundervisningen. Se, lukta, smaka, höra, känna, är biologi. Mineral, växter, djur, människor, färger, former, sammanhang är världen och livet. Vid upplevelserna känner vi: skönt, fult, härligt, rädd, engagerad. Det som först har upplevts är basen för förmågan att objektivt se fenomenen utifrån och tänka över, analysera och se sammanhang. Först då blir ett klassiskt vetenskapligt betraktelsesätt aktuellt. Begrepp som orsak och verkan, väsentligt och oväsentligt, fördomsfri iakttagelse och samband kan bli instrument för ett rörligt intellekt. Den mognaden börjar sakteliga komma i samband med förpuberteten.
Trettonårsåldern Könsmognad är en aspekt på det som sker i varje människas liv. Uppvaknandet inför det andra könet – och det egna – är exempel på, att omvärlden alltmer klarnar utanför den egna personligheten. Eleverna börjar finna träffande smeknamn på kamrater och lärare, ”Sudden”, ”Kittis”, ”Trä-Hitler” (en impopulär slöjdlärare) som vi har hört – är uttryck för att iakttagelseförmågan skärps. Nu blir det dags att ordentligt studera fenomen och att fortsätta övandet av sinnena i fysikaliska och kemiska experiment. En begynnande förankring i det egna jaget är en förutsättning. Den unga människan vill nu avslöja världen med sitt eget, vaknande omdöme. Själen kan börja brinna för högre ideal. Om barnet inte får den möjligheten vänder det sig gärna till vrångbilder och idoldyrkan. Det senare gäller i synnerhet om vuxenvärlden inte har förstått att auktoritetsbehovet nu måste ha tillfredsställts, måste blekna och försvinna. Själslig-andlig förvandling i pubertetsfasen blir sista etappen till eget omdöme och ett tänkande i frihet. Kemin, ämnenas förvandling, introduceras. Den kan ge yttre bilder av den inre ”idealens eld” som ska leda till förvandling och förädling. Genom förbränning av föremål som eleverna tar med sig till skolan leder kunskapandet fram till syra-basbegreppet. Vi iakttar noggrant hur de olika materialen brinner, flammornas färger och karaktär, kolens intensiva glöd och hetta, näverns sotning etc. vi inte bara ser, hör och luktar, vi smakar, känner och samtalar. Resultaten redovisas utan teoretiserande så noggrant som möjligt med bild och text i periodhäftet. Varje elev utifrån sin iakttagelse. Samtal om vad som hände. Pröva, ställa mot varandra, besinna. Man häpnar över hur olika eleverna erfar fenomenen. Obearbetade och oreflekterade föreställningar riskerar att grumla blicken. Vi gör om några experiment och enas efterhand om vad som egentligen hände. Aska och rök får reagera med vatten från avkok på rödkål. Vi får färgskalan blått-rött-gult som resultat i provrören. Vi smakar, känner och märker att askvatten är ”oljigt” röken är sur. Bas-syra. Försurning! Några vill skriva till regeringen och tala om, hur det är ställt i naturen, andra tycker man kan titta på Greenpeace´s hemsida på Internet. Ortens fältbiologer kommer att utökas med några waldorfelever.
I waldorfskolans kursplaner hänger, alltsedan treans hembygdskunskap, ämnen som kulturhistoria, samhällslära och geografi samman i ett vidare ämnesområde som kan kallas mänsklighetens väg. I konstarter, religioner, filosofier, samhällsskick och kommunikationer kan vi genom historien se mänsklighetens medvetenhet genomgå en förvandling. Rudolf Steiner, waldorfpedagogikens upphovsman, har visat hur man kan se barnets medvetenhetsutveckling som en upprepning av mänsklighetens andliga utveckling. Nya Tiden inleds av renässansen, pånyttfödelsen (1300 -1500-talet), som främst kännetecknas av att mänsklighetens blick med glöd och intensitet riktas mot yttervärldens fenomen. Motiv som kan behandlas mot bakgrund av ungdomarnas inre liv är t ex rivandet av städernas, klostrens och feodalborgarnas murar. Avskärmningarna och skydden är inte längre aktuella. I historien är det samhällsbildningar och upptäckariver som går ut i världen – i ungdomarnas själsliv börjar jaget vakna och vill medvetet gå sina egna vägar. Riv murarna – ut och ta itu med framtidens uppgifter! Genom Masaccio, Rafael, Michelangelo m fl tar bildkonsten ett rejält kliv från det ikonartade i riktning mot det naturalistiska. Bl a upptäcks centralperspektivet. Leonardo da Vinci presenteras än i dag på stora utställningar som visionär, uppfinnare och framtidsmänniska. Som en förebild. Copernicus, Galilei, Kepler gav anslag till en ny världsbild med presentationen av vårt solsystem så som vi i huvudsak ser det än i dag. Ett oerhört auktoritetsbrott mot påvekyrkan, som hävdade att hela universum kretsade kring ett stillastående jordklot. Några av dessa giganters biografier följs noga. - Och dock rör hon sig, mumlade Galilei enligt sägnen om jorden, då han dömts för hädelse av kyrkan. Ett sådant majestätiskt trots p g a övertygelse och insikt är förebildligt och en verklig näring i sjuan. Tretton-fjortonåringen vill upptäcka nya världar och är därigenom en sann renässansmänniska.
Fjortonårsåldern Revolution! Uppbrott! Efter sjuan eller åttan måste läraren, som haft klassen från första skoldagen lämna över ansvaret till facklärare och ämnesspecialister. Auktoritetstiden är förbi. Franska revolutionen med idealen frihet, jämlikhet och broderskap är ett lämpligt avsnitt i historien för att stärka frigörelseprocessen. Den industriella revolutionen under ämnet ekonomisk historia är också kursinnehåll i åttan. Även här handlar det om frigörelse, om människans minskade beroende av naturgrundvalen. Temat förs fram till vår tid med den stegrade utvecklingen inom urbanisering, teknik, kommunikationer och handel. Den individuellt grundade omdömesbildningen vaknar och eleven vill gärna se frågan i för eller emot – svart eller vitt. Det kan vara svårt att finna en egen balanspunkt och ett nyanserat omdöme. I bildskapandet lämnar man därför mångfalden av färger och ger sig in i den överblickbara skalan från svart till vitt. Kol-, tusch- och blyertsteckning blir då välgörande tekniker i t ex avbildandet av djurs och människas skelett i biologiundervisningen. Här finns en hel värld av schatteringar i ljus och skugga. Det stödjer nyanseringen även i omdömesbildningen. Allt är inte svart eller vitt. Den inre utvecklingen tar nu så mycket kraft i anspråk att det blir minimalt kvar för att hålla ordning i bänken och klassrummet. Från första klass har eleverna på olika sätt hjälpt till med ordningen. Till en början kanske vattna blommor och att hålla snyggt vid svarta tavlan för att sedan sköta daglig klassrumsstädning enligt turlista. Man kommer sällan någon vart med gnäll eller hänvisning till att ”det ska vara snyggt här”. Yttre oordning är en bild av de ungas inre tillstånd. Liksom i undervisningen måste man nu hänvisa till odiskutabla fakta. - Ni har själva upprättat en städlista med datum och städområde. Varsågod och läs, Martin. Du har själv skrivit ditt namn här. Eller är namnteckningen förfalskad? I åttan är en diskussion om städningens berättigande eller om tycke och smak vanligtvis förlorad på förhand för den vuxne. Undertonen i frågan om namnteckningen är nog det starkaste läraren kan tillåta sig. Absolut ingen ironi före denna ålder - och helst inte efter heller. Varm humor är dock en ovärderlig tillgång för varje fostrare och ett måste för läraren. Nu är det i första hand inte en fråga om personlighet eller auktoritet. Ämnena och fackkunskaperna talar i stället genom läraren. Nu börjar en regelrätt skolning av tänkandet, grundad på noggrann iakttagelse och fördomsfrihet. Det som förut i stor utsträckning upplevdes som vackert och fult, spännande och roligt, kompletteras med genomskådlighet och sakligt omdöme. Forskarens hållning är idealet för eleverna under resten av skoltiden. Under ett par månader övas – i stor utsträckning på fritid – ett skådespel där hela klassen deltar. Ett datum sätts ut för det offentliga framförandet i skolans samlingssal eller i lånad teaterlokal. Program trycks, dräkter sys, kulisser snickras och målas. Vem ska sköta ljusbord, justera spottar och flodljus? - Va? Ska man ha särskilda färger för olika stämningar på scenen? Föräldrarna dras ofta in i arbetet och får skänka tyger och rekvisita till skolans teatergarderob och –verkstad. Så kommer den tid då alla inser att det är alldeles för kort tid kvar till premiären. Ska vi ställa in? Nej, the show must go on. Programmen är distribuerade och lokalbladet har kanske varit på plats och gjort ett reportage om den teaterövande klassen. Det blir både hets och ökad koncentration. En halvtimme innan ridån går upp står två elever och bättrar på en dekormålning. Succé, applåder, blommor, rörda föräldrar och lättade lärare, uppskattande ord från kamrater.
Ett ökat intresse för yttervärldens fenomen får t ex i sexan berikande aspekter i romarnas utbredande av ett världsrike, i katolska kyrkans framväxt och genom folkvandringarna. Som hjälp i elevernas utveckling är det viktigt att det yttre utvidgandet också har en inre sida. Historien bjuder rikligt med sådana själsliga och andliga aspekter hos Hannibal, romerska kejsare, Jesus, Paulus, Attila, Engelbrekt, Ansgar m fl. Man fördjupar sig ordentligt i några sådana personligheternas livskamp och biografi. Både skrämmande och fängslande exempel finns i stor mängd. Händelser eller tillstånd i klassen kan vägleda läraren i valet av historiska personligheter och föredömen. Varför inte låta en Pyrrhus, Julius Ceasar, Muhammed eller Richelieu illustrera ett aktuellt exempel ur mediaflödet eller en konflikt i klassen. Helst utan att jämföra. Då arbetar läraren utan pekpinnar och ger en djupare kontrast till elevernas eget omdöme än vad moraliserande föreställningar kan ge.
Femtonårsåldern Det kan ta tid för klassen att fungera utan klassläraren. Somliga elever finner sig snabbt till rätta, medan andra kan känna otrygghet om klassföreståndaren inte finns till hands för dagliga samtal och frågor. Att i tretton- till femtonårsåldern erfara en stegrad självkänsla och att kunna se världen utifrån har också en annan sida. Världen kan också se på mig utifrån. Hur ser jag egentligen ut (spegeln)? Vem är jag? Varför är inte jag som andra? Sådana här frågor kan i den här åldern leda till att ungdomar känner sig utanför på ett oförmånligt sätt. Man kan frestas att göra avkall på sig själv och att dölja sig genom mer eller mindre flockartade beteenden. I gruppen, gänget, bakom modet eller under en kapuschong. Det konstnärliga som övande, kunskapande och undervisningsmetod har genomsyrat alla ämnen i åtta år. Det blir nu självt föremål för särskilda studier. I nian måleriets historia. Genom t ex porträttstudier av kamrater, kopiering av de stora mästarnas verk, olika tekniker, strömningar, språng och faser i konsthistorien fås nya aspekter på mänsklighetens utveckling. Tillbaka till färgerna efter den svart-vita perioden. Hittills har världens och människans helhet alltmer styckats upp i delar och ämnen. Med den nyvunna tankeförmågan ägnas resten av skoltiden åt att samla ihop skärvorna till en ny helhet, vunnen ur överblick. Från analys till syntes. Med forskarens blick studeras kursinnehållet till betydande delar som en spegelbild av de gångna årens. I t ex historia och samhällslära blir arbetet därför likt förra årets. Nu emellertid med betoning på sammanhangen. Vilka krafter verkar under ytan i sociala, politiska och ekonomiska processer? Vad har Gregorius den stores grundläggande av den katolska kyrkans och munkväsendets organisation på 500-talet betytt för Europas framväxt? Vilket inflytande har 1800-talets politiska och sociala idéer på 1900-talets samhällsbildningar? Elever och lärare väljer i stor utsträckning teman och fördjupningsområden tillsammans. Eleverna ska känna att innehållet i skolarbetet hör till nuet. - Skeendena i tiden har med alla människor och med mig att göra. Det kommer an på mig och min generation att föra uppgifterna vidare. Skolan och lärarna bör stå säkert i nuet, just för att de har förankring i människans, världens och historiens process.
Människans förhållande till jorden och naturgrundvalen vårdas särskilt i waldorfskolan. Fr o m trean och hembygdskunskapen gör man vanligen årliga besök och provar olika sysslor på en bondgård eller, om skolan är lyckligt lottad, arbetar i skolträdgården. I trean sås också ett par av de fyra sädesslagen, som på hösten i fyran skördas, tröskas och mals till mjöl. Det avrundas med bakning och man gräddar pinnbröd i öppen spis på skolan eller över eld under en utflykt. I femman genomgås klimat- och växtzoner, kultur- och naturväxters historia och skillnader. Odlingens betydelse och grund för samhällsbildningen (från nomadiserande till bofast) belyses i samband med t ex det gamla Persien och tvåflodslandet, Egyptens beroende av Nilen mm. De skolor som kan, genomför en rejäl trädgårdsperiod i sexan eller sjuan. Om skolan inte har någon trädgård kan en blomsterrabatt anläggas någonstans på skolgården, en kompost kan läggas etc. Odlingsvillkor och –säsonger, årstider, meteorologi, ljus och värme i förhållande till växtriket tas upp i sjuans astronomiperiod, i åttan och nian blir det bl a fotosyntes och stärkelse-sockerprocessen i näringskemi. Alkoholens nytta i industrin och dess skadlighet för människan studeras grundligt i nians kemi. Ekologi- och miljötemat är sedan självklart integrerade i olika ämnen från nian till tolvan. |
|
Länkar |
|
|
© Copyright www.Frejaskolan.se